Under mina studier till lärare har jag själv funderat en hel del över min egen skolgång.
Jag började på ”Lekis” på Västrabo i Växjö dit pappa skjutsade mig på cykeln på vägen till sitt eget arbete. Detta var innan vi hade flyttat till vårat hus in Hovshaga. Därifrån minns jag ett att Jens Bylen och jag hade ett projekt där vi skulle bygga en snickarlåda.
Lågstadiet gick jag på Hovshagaskolan, vilket bestod av baracker som hade slagits upp i det nybyggda villaområdet norr om Växjö. Som jag kommer ihåg det gick vi bara förmiddag eller eftermiddag i 1:an och det dröjde ett år innan vi hade helklasslektioner. Vi var ca 20 barn. Tre av dem fick sluta för att de behövde olika typer av stöd. En av mina klasskompisar slängde sten på studierektorn. Vi hade fyra fröknar under dessa tre år. Eva Sassner, som vi hade in 3:an började få lite ordning på oss. Gymnastik och slöjd fick vi åka iväg och ha på en annan skola, Ringsbergsskolan.
Jag och fyra andra fick stöd i svenska, vilket jag inte direkt gillade för att vi fick gå ifrån och jag gillade väl inte att vara annorlunda. Vår ”hjälpfröken” hette Lucy Gyllensvärd och bodde på samma gata som oss.
Mesta tiden spenderade jag med mina bästa vän Anders och Pär. Vi bodde bara några gator från varandra. Av dem lärde jag mig att gilla bandet Noice, Sweet, Kiss och Status Que.
Vi bodde vid en golfbana och var ofta ute och letade golfbollar. Ibland blev vi jagade av golfspelare, särskilt vid drivning rangen. Efter några år skulle vi själva börja spela golf, men nu fördrev vi tiden mycket med att spela kula. På vintrarna var det snowracer och miniskidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar