
I går så glömde jag mitt SL-kort hemma - upptäcker det först när jag är vis spärrarna men har inte tiden att gå tillbaka och hämta plånboken!
Detta får konsekvenser visade det sig senare. Jag hade en tuff utmaning att tala mig förbi spärrvakten i Stureby. Mycket motvilligt släpper han igenom mig. efter mycket om och men.
Sedan får jag bege mig till Webbhallen där jag ska byta en sladd för att kunna ladda min mobil - det är den fjärde gången jag byter sedan i november. Den expedit jag kom till först skulle ha kvitto trots att han visste att jag köpt staden där. Men jag ger mig inte och fann Emelie, som var den som sålde mig kabeln den 24 april. Det är bara så att vissa människor ser till att det hela löses - Emelie är en sådan klippa. Får erkänna att de oftast är tjejer och kvinnor som är bäst på att finna lösningar.

Kabeln går sönder igen - så jag får ta Buss 1 tillbaka till Webbhallen igen!
Sedan beger jag mig ner till Södertörns Högskola för att vara med på Drivhusets co-working. Fantastiskt att träffa dessa unga företagare.


Ett mycket trevligt och välorganiserat arrangemang som gjorde mig mycket klokare - Emma Blomdahl, som är ordförande i Centerkvinnor och kandidera till Landstinget var en av dem som fick det att fungera.
Under dagen har jag åkt tunnelbana, buss och pendel vid ett antal avgångar! Det har inneburit att jag har varit extra vänlig och smidig. Det gick smidigt utan att jag hade mitt SL-kort för det låg hemma Undrar vad MTR och SL skulle ha menat att jag skulle göra? Jag funderade ut att jag har under mina 24 år i Stockholm har jag betalat SL-kort för över 170.000 sek och aldrig plankat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar