Spänning i vardagen!

 I går så glömde jag mitt SL-kort hemma - upptäcker det först när jag är vis spärrarna men har inte tiden att gå tillbaka och hämta plånboken!

Detta får konsekvenser visade det sig senare. Jag hade en tuff utmaning att tala mig förbi spärrvakten i Stureby. Mycket motvilligt släpper han igenom mig. efter mycket om och men.

Färden går till Rådmansgatan där jag ska ha ett möte på Café 60. Det är då jag märker eller kommer ihåg att alla mina pengar finns i den andra plånboken.

Sedan får jag bege mig till Webbhallen där jag ska byta en sladd för att kunna ladda min mobil - det är den fjärde gången jag byter sedan i november. Den expedit jag kom till först skulle ha kvitto trots att han visste att jag köpt staden där. Men jag ger mig inte och fann Emelie, som var den som sålde mig kabeln den 24 april. Det är bara så att vissa människor ser till att det hela löses - Emelie är en sådan klippa. Får erkänna att de oftast är tjejer och kvinnor som är bäst på att finna lösningar.

Buss 1 tar jag till Kungholmstorg och ska höra Martin Kunnonen från SD under Klimattimmen på FORES. SDs klimatpolitik kan man säga mycket om för den är väldigt slirande - kort sammanfattad:  att satsa på forskning, vänta och se (inte sätta mål) och inte göra något i Sverige utan mer någon annanstans!

Kabeln går sönder igen - så jag får ta Buss 1 tillbaka till Webbhallen igen!

Sedan beger jag mig ner till Södertörns Högskola för att vara med på Drivhusets co-working. Fantastiskt att träffa dessa unga företagare.


Jag talar mig fortfarande genom spärrarna och in på bussarna - det är så att chaufförerna och spärrvakterna är justa och låter mig åka med.

Nu är det turen att vara med på ett arrangemang av Centerkvinnor tillsammans med Centerpartiet, CUF och Centerstudenter. Vi får lyssna på Tjejjourens Generalsekreterare och deras aktiviteter med att hjälpa tjejer mellan 10 - 25 år. På plats var Karin Ernlund från kommunal nivå, Sofia Ljunggren från Landstinget och Johan Hedin från Riksdagen.
Ett mycket trevligt och välorganiserat arrangemang som gjorde mig mycket klokare - Emma Blomdahl, som är ordförande i Centerkvinnor och kandidera till Landstinget var en av dem som fick det att fungera.

Under dagen har jag åkt tunnelbana, buss och pendel vid ett antal avgångar! Det har inneburit att jag har varit extra vänlig och smidig. Det gick smidigt utan att jag hade mitt SL-kort för det låg hemma Undrar vad MTR och SL skulle ha menat att jag skulle göra? Jag funderade ut att jag har under mina 24 år i Stockholm har jag betalat SL-kort för över 170.000 sek och aldrig plankat!

SL - hur funkar det?

I dag så trodde jag att jag blivit av med mitt SL-kort, som är ett månadskort. Jag har fått lära mig att jag ska spara kvittot och genom att ange en kod på kvittot kan jag spärra kortet och få ett nytt.

Men när jag talade med spärr-personalen vid Östermalmstorg fick jag två nya varianter. Mitt kort skulle vara registrerat på SLs hemsida, samt att jag skulle köpt kortet över nätet. Men att jag skulle få vänta några dagar på ett nytt kort. Vad är det som gäller, SL? För det första beskedet jag fick skulle ju rent tekniskt vara möjligt om ni vill?

Att jag skulle behöva vänta en dag är ju lustigt och liknar väl mer bankernas handhavande av betalningar. Där man väntar några dagar - eller som i ert fall låter mig betala enkelresor. Varför inte göra det enkelt? Vad hindrar er från att jag hämtar ett nytt kort på SL kundcenter när mitt kort spärrats, vilket det borde kunna göras omgående?

"Lite slöare än en bank!" 5 dagar - varför all denna tid?

In motion!

I dag var jag på Ernst Young och medverkade på Artister för Miljöns utbildning. Själv är jag medlem av Ingenjörer för Miljön, men organisationen Läkare för Miljön finns också. Tyvärr lades organisationen Ekonomer för Miljön ner, vilket är lite sorgligt. Mellan de kvarvarande organisationerna så finns ett utbyte och samarbete.

När jag gick in konferansanläggningen så tog jag och hängde jackan ute i hallen, men plånboken i fickan. Efter konferensen skulle jag vidare till ett arrangemang på KTH arrangerat av Cradle2Cradle-net. Men nere på tunnelbanestationen hittade jag inte min plånbok.

Väl tillbaka på Ernst Young så fann jag min plånbok som ramlat ut fickan i byxorna. Tillbaka vid spärrarna så fann jag att jag inte kunde finna mitt SL-kort. På snabba steg så gick jag tillbaka till Ernst Young - under detta gående så fick jag chansen att fundera en del på vad jag skulle göra om jag inte fann mitt kort? Väl framme i konferens salen så fann jag efter mycket om och men mitt SL-kort, som fallit ur min plånbok.

IBLAND HAR JAG TUR - ganska ofta faktiskt! Because I´m worth it!