 |
| "I väntan på välfärden" av Nima Sanandaji |
 |
| Petra Wadström VD på Solvatten |
I går så lyssnade jag på en presentation av boken "I väntan på välfärden" av Nima Sanandaji, som jag hade läst innan seminariet i går. Nima är otroligt duktig på att lyfta fram siffror, men tesen är ganska klar - inga höjda skatter, möjligheten att välja alternativ utanför landets gränsen och att ta in fler alternativ. MEN frågan jag ställer mig är om varför köerna finns där? Kan det vara brist på pengar? Att det blir fler olika aktörer - gör detta systemet effektivare? När man är sjuk vill man väl bara bli frisk - då är det kanske inte så lätt att göra val?
Hörde i om en person som efter sjukhus vistelser fick erbjudande att välja mellan ett 30-tal utförare av hemtjänst. Undrar om denna individen kände valfrihet? Titta på Barry Schwartz TED Talk "The paradox of choices". Frågan om det är fler val människor vill ha? Det talas mycket om privata sjukförsäkringar - detta ser jag som ett misslyckande av välfärdssystemet. Andra ser det kanske som målet?
Petra Wadström grundare och VD för Solvatten, som ger fattiga möjlighet till rent vatten och därmed ett friskare liv.
När jag lyssnade på presentationen så funderade jag hela tiden på hur man skulle kunna finna affärsmässighet i detta. Hur man skulle kunna hitta ett sätt att investera i detta på ett lätt sätt. Att köpa en enhet kostar 730 sek - vad jag uppfattade vid seminariet. Dessa köpes i batcher av 72 enheter. 52 560 sek. När jag talade med en person från Uganda så visar det sig att 10 liter vatten kostar ca 3 sek.
Detta gör att ROI är mindre än ett år, vilket också sas i går!
Samtidigt som detta är ekonomiskt fördelaktigt bara när priset på vatten räknas in. Så sparas pengar på att personer inte blir sjuka av vattenburna mikrobiologiskt överförda sjukdomar samt hälsoeffekter när inte så mycket vatten behöver värmas vid matlagningen. Minskat behov av ved och kol har både positiva effekter på miljö och hälsa. Detta borde var tillräckligt för att göra att det skulle kunna bli en affär.
Nu görs för sök via CDM-system, som i bästa fall resultera i koldioxid minskningar - men att göra detta på enhetsnivå - har krävt ett mödosamt arbete. I dag finns 13.000 enheter levererats ut på fältet och finns i 20 länder. När jag tittar på det ser det i mina ögon ut som en utmaning när det gäller logistik, utbildning, försäljningsorganisation och finansiering
I går var jag på ABF och lyssnade på "Inför årets internationella klimatkonferens"så samtalades det om det om de kommande klimatförhandlingarna under COP 18 i Doha. Frågor som det samtalades kring var:
1. Vad kan vi förvänta oss av klimatförhandlingarna?
2. Vad har vi lärt oss av COP1 - COP17?
3. Vad ska den svenska regeringen ha för strategi under förhandlingarna?
Några av de synpunkter som togs upp var att utan COP hade det varit ännu värre. Tex så fick Mexico en miljölagstiftning, som troligen inte hade kommit på plats, i alla fall så snabbt om inte Mexico hade varit värd för klimatförhandlingarna. FN förhandlingar tar tid. Den finansiella sektorn är totalt amoralisk och klara inte av att prissätta risk. CDM-systemet har inte fungerat tillfredställande mer än för finansbranschen. Skatt på jungfruliga råvaror skulle kunna ge effekten att vi får ett effektivare system.
Jag kände att det finns ett behov att sätta mig in i den diplomatiska processen - vad som är möjligt och vad som är nästa steg - annars blir jag besviken vid varje sådan förhandling. Kanske skulle fler behöva denna information.
Vilket samhälle vill vi ha? Hur utvecklar vi företagsamhet och företag, som har möjligheten att anställa? Vilken är den framtid vi går till mötes?
