I går lunch var jag inne i stan och åt lunch! På vägen till arbetet ute i Spånga så kommer ett ungdomsgäng på pendel och för ett otroligt liv, men de går bort från mig!
Det visar sig att de ska stiga av på samma hållplats som mig - och att vi kommer jämte varandra på perrongen - då kan jag inte låta bli (och lite mot bättre vetande) så jag frågar -"Varför skriker ni så till varandra? -"VAD DÅ SKRIKER". -"Är det för att ni lyssna på för hög musik och spelar spel hela dagarna".(inte det smidigaste mig, ger också uttryck för alla mina fördommar) och det blir "lite" hotfull stämning och jag få upp repa mig igen med ett litet annat meddelande. -"Ni måste vara rädda om er hörsel!
Då berättar en av killarna att de har varit och spelat bowling och att det är lite engagerade - "DANNE VANN!". Jag frågar: -"Vem är Danne". En liten stolt kille på 3 "famnar" kommer fram och skiner av stolthet. -"Vad fick du för poäng", frågar jag? Han tar fram resultatet och visar 159 poäng - och skiner i kapp med solen. Jag säger: -"Vilket bra resultat!" och säger hej då till grabbarna utan "hard feelings" från någon av oss!
Efter detta så tänkte jag på "THINK".
- Is it True
- Is it Helpful
- Is it Inspiring
- Is it Necessary
- Is it Kind
Varför tog jag egentligen detta initiativ och tog "bladet från munnen"! Vad hade du gjort? Var det bra eller dåligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar