Jag har börjat läsa Pär Johanssons bok "I huvdudet på en normalstörd", som fått mig att fundera en del. Pär Johansson hade jag förmånen att träffa på Think Big Lecture (2011) där han föreläste.
Han grundade Glada Hudik-teatern. Där de undan för undan har utvecklats som individer och grupp. Bland annat har de spelar "Elvis" på Cirkus i Stockholm och New York, samt spelat in filmen "Hur många lingon finns det i världen?"
"Min drivkraft har alltid varit att få människor att göra det omöjliga, att hitta vägen in i varje person och försöka locka fram det maximala:"
"Ett riktigt bra jobb gör bara den som trivs med uppgiften. Det är en av grundstenarna i gott ledarskap, tror jag, att verkligen älska det man gör."
"Att trivas med sig själv, ha en öppen famn mot andra och inte låsa in sin glädje. Jag tycker vi svenskar är dåliga på det, att heja på gatan, prata med varandra."
"För varför vara dum när man kan vara snäll, som Toralf så klokt en gång uttryckte det."
"Att kunna skratta åt sig själv är en av livets dygder. När jag försöker hitta rätt personer till vårt lagbygge, tittar jag främst två saker. Det ena är den sociala förmågan, den andra deras kompetens."
"Möten är själva utgångspunkten för allt mänskligt utvecklingsarbete. Ingen människa är en ö. Det är i möten med andra som vi formas och utvecklas. När man märker att vi har något att lära av en annan människa för vi både oss själva och samhället framåt."
Boken "I huvdudet på en normalstörd" är en bok, som griper tag om dig och ruska om dig från första sidan. I de följande sidorna får du möta dessa underbara människor som finns i Glada Hudik-teatern. Detta är helt enkelt en bok du inte vill missa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar