En riktigt god svensk Midsommar på er alla!

På väg till Skansen! Jag var verkligen inte ensam på Djurgårdsfärjan.

Köerna var helt fantastiskt långa - och på Midsommarafton är det säkert inte så mycket annat som är öppet för turister.

För att komma för bi allt detta så beslutade jag mig för att köpa ett årskort - vilket gjorde att jag fick gå direkt in. Bonusen var att jag fick träffa vännerna mycket snabbare!

När jag kommer upp mot Orsa kullen så - kommer jag precis lagom för att få uppleva "Rakten"!

På Skansen fanns det många möjligheter att hjälpa turister från alla världens hörn - klart jag gör det när jag kan. Skansen har ju varit som ett andra hem för mig under perioder.

En lite Kanada-gås - en riktigt liten dun boll!

En Midsommar-burgare - sitter aldrig fel - efter en dag i solen!

På Lill-Skansen blir alla barn!

Alla vill inte bli jagade ... inte ens av små barn!

Alla har vi varit små...

"Ko-lugn" är förnamnet!

Bakom mina solglasögon!

Hur behandlar vi egentligen varandra?
Något av det värsta man kan utsätta någon
annan människa för - är att inte se den andra
personen. Att behandla någon annan som luft
är ruttet, fegt och inte riktigt friskt!
Det öka avstånden mellan varandra till
raviner i vårt samhälle...

... orden, leende och skratt bygger broar mellan varandra om de
används på ett varsamt sätt!

I går gick jag förbi Kungsträdgården - min IPhone
var urladdad - så jag ville veta vilken tid det var!
Den förste person som kom emot mig frågade jag
naturligtvis! Denne välklädde unge man i kostym -
visade trots att jag frågade två gånger och pekade
mot handleden - ingen som helst reaktion. Riktigt
sorgligt tycker jag:
- Kanske var han blind? Utan hund eller blindkäpp? - Kanske var han inne i sin egen lilla värd med solglas och  musik i öronen!
Jag tycker att hans nonchalanta beteende är beklagligt
och att gömma sig bakom ett par solglasögon
kommunicerar den osäkerhet
han säkert kände!
Hoppas han
inte ...

... missade tiden för det viktiga mötet han skulle till!

En lång väg att gå från Norderport till Gotlandsfärgan!

Detta var en fantastisk väg, gata och stig att gå på och reflektera om Almedalen 2011. Min tunga väska hade inte klarat någon invägning på någon flygplats i världen - så det var tur för mig att jag tog båten.

Jag stannade och läste, skrev och Facebook-ade på varje ledig bänk. Min resa denna kväll var verkligen något man skulle göra lite oftare.

(1) "Ducka!" skulle jag ha skrikit!

(2) Denna bild tycker jag är otroligt vacker för att den beskriver omtanke för mig!

Det skulle vi göra lite oftare!

(3) Almedalsparken - Visby är vackert!

(4) Många sagor börjar som de slutar - med en Dougnut, en Coca Cola och en kopp kaffe!

Varför gömmer vi oss?

Eftersom jag spenderar över 12% av mitt dygn på bussar, t-banan och pendeltåg får jag en hel del tid att fundera! Jag slås allt mer av att allt fler (tycker jag) "gömmer sig bakom sina solglasögon"! Varför är det så?:

- Stämmer det- "Bakom mina solglasögon kan jag vara mig själv?

- Behov av att skydda ögonen (en del har ögonsjukdomar)

- En del är blinda och då har de ofta käpp!

- En del vill skydda sig från direkt ögontakt - tycker det är obehagligt!

- En del "smygsover"!

- En del vill visa upp sina fina dyra solglasögon!

- En del tycker att de blir tuffare!

- En del vill undvika samtal med andra resenärer!

- En del tar nog aldrig av dem!

Jag vet helt enkelt inte! Nu har jag inte några, men när jag skaffar ett par blir det nog för att jag tycker det är tuffa!!! och kanske vill jag visa upp dem - rätt fjantigt faktiskt!

Solglasögon inbjuder ju inte till ett samtal precis! Detsamma gäller alla dessa människor med hörlurar! Blev själv på kommen när jag gick av buss 161 från Älvsjö igår!

- Hej!

säger en man som ser "lite sliten ut!" Kvällen är strax innan 22.00 och jag hade för en gångs skull tänkt mig att klara mig undan - med att lyssna på radio!

Men liraren ger sig inte!!!

- Jag tar av mig lurarna och hälsa på honom och ber om ursäkt! Jag går bort till Bandhagens Grill för att få nogot i mig! Efter en stund kommer killen - bort tumlande! Tydligt är också han hungrig! Jag - känner att han hade drukigt en hel del!

Plötsligt utbrister han - kolla in den perfekta halvmånen! Jag titta upp och där var den. jag hade inte kollat upp tidigare och hade troligtvis inte sett den utan hans hjälp!

- Han öppnade upp - vi hade ett intressant samtal - innan jag går så får jag .- stammis som jag är lite prover på tea från personalen på grillen! Han berättar att detta ska serveras kungen i morgon!

Min nyvunnene samtalspartner - utbrister - "Jag är kung på gatan!". Han funderar högt på hur han ska kunna berätta för sin lille son om denna perfekta halvmåne!

Jag väljer att ge honom en av tea-påsarna!

Ett möte i Bandhagen, en vanlig tisdagskväll - nästa gång ska jag vara lite mer vaken "Kungen av Bandhagen!" Tack för att du fick mig att reflektera och höja blicken!