STÅ UPP för JOURNALISTER!

Sedan det senaste valet 2014 har det hänt en hel del - i stora delar av vårt land får vi nog säga rent generellt att det faktiskt har blivit till det bättre för de flesta men absolut inte för alla - vissa tycker att de ska vara så!?

Vissa grupper är väldigt mäktiga och de behöver nog inte göra så mycket mer än att styra utan att synas tex Fam. Wallenberg mfl, som på många sätt har varit mycket betydelsefulla för den svenska industrin. Det varit någon slags symbios mellan staten och kapitalet (en analys som några tonårsgrabbar från

Rågsved gjorde i slutet av 1970-talet - kanske skulle vi ha lyssnat på dem mer).

Varför sägs alla journalister vara så vänster? Varför verkar alla artister och skådespelare vara så vänster? Kanske är det så att de som röstar på "högern"/Alliansen inte tycker att dessa yrkesval är de optimala för en tryggad framtid - vi vill väl alla våra barn det bästa av framtiden - så läkare, jurist, ekonom - från Handels, KTH, Chalmers, MIT, Harvard ligger högt upp på föräldrarnas önskelista och ofta få de som de vill.  

I dag har det blivit så att journalismen - är under "attack" på många olika sätt. Jag menar att:

1) Nätet / Sociala medier tar över allt mer och de "ljusskygga" krafterna tar steg efter steg in i "vårt vardagsrum" - det är nästan så att jag hör stöveltrampen eka i trappuppgången".

2) Nätet tar allt mer av annonsintäkterna - snart är SVT den sista bastionen där vi kan undvika Casino-reklamen. Titta bara på Bingo-lotto, vilket reklamprogram det har blivit? 

3) I tisdags (8/1-18) var jag hos tandläkaren och låg där jag lyssnade så hörde jag om Ohlys - "avhopp" från Vänsterpartiet. Jag skulle vilja säga att det inte var en enda positiv nyhet vid denna sändning. Hur mycket positivt skildras i ditt media-intag? Till och med Facebook verkar översköljas av negativa nyheter och gnäll och det är säkert illa för många. Vi måste säkert få ge uttryck för det annars går vi väl sönder? Men jag tror att detta får många av oss att tryckas in i våra "Facebook-bubblor" - där alla helst ska tycka samma sak!

4) Antalet prenumeranter blir färre - i min åldersgrupp 70- till 80-talister även om du har flera år på universitet så väljer många bort papperstidningen. Kanske prenumererar man på den under helgen och får läsa den digitalt på vardagarna (tycker det är ett paket som passar våran situation). Men de jag är bekymrade för är de som har lämnats i sticket - de som bor i "utanförskaps-områdena" och de som bor på landsbygden - var får de sin världsbild ifrån? Mina föräldrar har prenumererat i 50 år. 

5) Anställningstryggheten för journalister blir sämre och sämre - fler och fler får frilansa och vissa vill säkert arbeta under denna anställningsform -andra inte.

6) Då kommer vi till "Fake News"- som har fått ett grepp om den svenska debattscenen och används av alla när det passa deras intressen och argument saknas - utan två ord kan användas för att förkasta allt. Trump-var den person som lyfte fram detta och tog landsbygden med storm. 

Det gäller att lyssna på människors berättelser, vilket Per Schlingman och Nya Moderaterna gjorde till en perfektion under valrörelsen 2006. Men sedan spårade detta ur talet om att "Öppna era hjärtan" - då hade partiet fått nog och många väljare. När Anna Kindberg Batra blev partiledare tycker jag inte att hon hade kontakten med gräsrötterna - de började av någon anledning  gå mot Sverige Demokraterna. AKB fick som partiledare för Moderaterna lägga fram ett närmande till SD. Då blev det ramaskri inom partiet. Ingen hade glömt uttalandet från personvalkampanjen 1998 - "Stockholmare är smartare än lantisar".

De etablerade har underskattat den lilla människan gång efter gång! Brexit och Amerikanska Presidentvalet 2016 - där Trump vann. Dessa valrörelser var mycket smutsiga i jämförelse med svenska tidigare val. Jag hoppas att vi ska ska kunna göra Sverige - "Sverige stort igen". Inte i yta utan i tolerans, att nå framgång som vi har gjort gång på gång på fotbollsplanen, i möbelvaruhuset och inom musik, IT och mode! Jag tror att vi kan bli ännu bättre! 

Vi har haft debatten om "trollen på nätet",  #MeToo och medan vi fortsätter med det så skulle jag villa lyfta fram journalisters yrkessituation. Den börjar bli lika illa som Polisens, Barnmorskornas, Lärarnas - men om "ingen" eller färre tror på dem - hur ska vi då kunna göra ett "välavvägda val vid valurnorna?

Hjälp en Journalist - gör situationen lite lättare för dem!

"FAKE NEWS" - det gör mig oroligt!

All denna energi som läggs på att misskreditera nyheter och journalister - vad kommer det ifrån? Är det av missnöje med de styrande? Är det av missnöje för enas egna åsikter får för lite utrymme?
Är det för man är gediget oroliga för hur det ska gå för personen, familjen, staden, Sverige, EU och världen? Var ligger fokus?

Jag tycker att journalisterna får allt för lite beröm för det arbete de gör! Nu är det ju så att många journallister under långa perioder haft osäkra anställningsförhållanden och därmed har haft det svårt och osäkert. Nu har också President Donald Trump (arrogant är bara förnamnet - kolla på videon) kommit in på scenen och - kritiserar dem mer än någon annan grupp om man inte räknar in mexikaner. Han har gjort det svårare att samlas kring något, att bli överens - kanske kan man i USA samlar kring - "make America great again- men i det ligger ju också en kritik av tidigare presidenter.

Jag anser att journalisterna och allra främst de grävande journalisterna är några av de viktigaste - att bevaka, undersöka och kontrollera våra makthavare inom politiken (Mona Sahlin), myndigheter (Maria Ågren, GD, Transportstyrelsen) ( och näringslivet (tex Leif Östling). Ohhh vad besviken jag blir på Leif Östling, som jag såg upp till så mycket tidigare. Ungefär lika upprörd som jag var när Percy Barnevik - skulle få ca 1 miljard SEK.

OM vi inte kan lita på media, myndigheter, politiker och företag - blir vår värld mindre, osäkrare och risken att den blir mer fragmenterad. Det blir mindre VI och mer dom. Trump och SD spelar hela tiden på detta och att de skulle bli illa behandlade. De spelar martyrer - när de i själva verket är de som elda på och när något går emot dem så skriker de "FAKE NEWS".

Är de några som blir illa behandlade så är det tiggare, migranter, arbetslösande, ensamstående, pensionärer ... men för oss som har arbete går det rätt bra för. Blir det så att när vi blir mer framgångsrika - så försvinner sympati, empati och solidaritet? Det borde väl vara så att vi stöder varandra och litar på varandra och har förtroende för varandra - det är ju liksom "klistret i vårt samhälle. VI måste kunna lita på varandra - din familj, granne, politiker, myndigheter och näringslivet. OM allt hade varit gått så hade vi inte behövt några journalister eller fackföreningsrörelse, vilket Ingvar Kamprad tyckte (att inget fack behövdes på IKEA) men det har visat sig att så inte var fallet. IKEA har inte varit "fackförenings vänliga" i flera andra länder som tex USA och Kanada. Vi måste alla granskas och risken för att bli granskade gör att vi gör" mer rätt" och förhoppningsvis följer våra värderingar.