Kanske kommer alla till den gräns när det är klokt, förståndigt och viktigt att säga stopp och att hoppa av. Jag har haft några tillfällen i mitt liv då jag har tagit med funderare och på någotvis tagit beslutet att hoppa av. Bland annat tog jag beslutet att inte åka med resten av kompaniet till kriget som gick under det amerikanska namnet Desert Storm. Jag tog beslutet att stiga ab som ordförande i studentorganisationen PFISK på Högskolan i Växjö.
När man är villig att ta på sig ansvar och når goda resultat har det ofta varit så för mig att jag har blivit erbjuden också andra uppdrag - till slut kommer alla till den gränsen att DU måste säga NEJ till uppdrag - annars går du under, vilket ingen tjänar på eftersom resultatet blir dåligt på längre sikt!
Att få möjligheten att ta på sig politiska- och fackliga förtroende uppdrag är ärofyllt - men viktigt att de ligger i samklang med dina värderingar. Om de inte är så blir det väldigt svårt att nå bra resultat. Om "din låga" av engagemang slocknar är det inga som tjänar på det. MEN om du avgår halvdant - och blir politisk vilde. Hur tänker du då? Du väljer att sitta kvar och på ett sätt så har du svikit dina gamla partikamrater - men kanske är det så att du har ställ upp för dina väljare?
Läs rapporten: Demokratins representanter - en studie av representativitet, delaktighet och syn på uppdraget av SCB
