I morse var jag på Sektor 3 och deltog i samtal om "Ledarskapsideal i svenska partier - från Tage Erlander till Nyamko Sabuni?" Ett mycket intressant seminarium med deltagarna:
Petra Pauli, historiker med avhandling "Rörelsens ledare" som nyligen lades fram vid Göteborgs universitet.
Jenny Madestam, statsvetare från Stockholms universitet.
Svend Dahl, statsvetare från Stockholms universitet.
Moderator var Ola Segnestam Larsson från Ersta Sköndal högskola.
Här har du möjlighet att lyssna på arrangemanget.
Något som togs upp var att det efter att man har gått med i ett politiskt parti som ung kan vara så att det sedan blir en karriärväg och att det rekryteras i de egna "leden".
Ibland framställs detta som att det är något konstigt att det är en fördel att man har en lång erfarenhet från partiet.
När jag gick till nästa möte funderade jag på detta. Är det inte så att erfarenhet från ett företag eller bransch väldigt ofta värderas som något mycket positivt vid tillsättande av tjänster - jag tycker mig se detta både inom det civila samhället, offentlig sektor, akademi och näringslivet. De som oftast på senare år har blivit mer positiva till att få in andra typer av kompetenser tycker jag ofta har varit inom det offentliga och vissa framtids inriktade företag är duktiga på detta.
En annan fråga som togs upp var att de politiskt aktiva ofta har mest gemensamt med varandra i förhållande till många inom väljarkåren. Samma sak kan gälla mellan tjänstemän på på departement, myndigheter och inom civilsamhället.
Något som är otroligt viktigt är att ha kontakten med dem man representera, men frågan är vem som representera de som har de allra svårast?
Helt klart är väl att det är tufft att bli och vara partiledare, men att förutsättningarna se lite olika ut. I Socialdemokraterna verkar aldrig någon vilja bli det - fram till en punkt när man känner stödet. Medan i Folkpartiet så verka "de flesta" tycka att de skulle kunna vara en lika bra partiledare. De ska vara det docent-tätaste partiet.
Hur tar partierna till vara på de nya medlemmarna? Hur högt kan taket vara i ett parti? Hur öppna är partierna? Vilken transparens finns? Vilken maktkamp och spel finns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar