Jag fick en gång ett råd av en gammal gumma - denna gumma var min mormor - en fantastisk klok gammal gumma, som såg till att hjälpa människor runt omkring sig. Hon sa: "Du ska vara där ingen förväntar dig att du ska var - då lär du dig mest".
Jag har inga problem att vara på möten där det talas om healing och omställning å ena sidan eller på möten där tillväxt och pengar diskuteras. Men i bland undrar jag ju en del hur dessa värdar ska mötas. Lika mycket som jag försöker förstår seminarium på ABF eller på Timbro - och höra höra deras olika verklighetsbeskrivningar så undrar jag om de lever i samma Sverige. I bland så undrar jag om vi inte talar mer OM varandra än MED varandra? Hur kan vi mötas? Hur kan vi bli överens om beskrivningen av utmaningarna? Hur kan vi lyckas hålla ihop VÅRT land?Någonstans handlar det väl att vi byter rädslan om framtiden och om andra människor mot en vilja och en nyfikenhet att bli bättre?
Det är genom att fråga vi undersöker och lär oss som barn - och kanske vore det bra om vi blev lite mer som barn igen i alla fall någon gång under dagen.
Testa att fråga var bomullen i det nya byxorna kommer i från? Var kommer fisken i från? Hur kan jag få en film att visas i SVT? Hur många EU-medborgare krävs det underskrifter från för att det ska vara ett medborgarinitiativ, som tas upp i EU?
Kan det vara så att frågor väcker nyfikenhet? Jag får ofta reaktionen att jag är den första som ställer denna fråga! Detta ser jag som en komplemang och kommer att fråga på. Jag tror att lösningarna ligger i frågan. Jag minns att jag under EU-valet frågade Nej-sidan om tre positiva saker med EU och JA-sidan om tre negativa saker. När de inte kunde svara så avslutade jag samtalet och gick vidare, men när de kunde det så samtalade vi vidare.
