För några veckor sedan så hände de något - SD blev tredje största partiet. Men också konfronteras Erik Almqvist (SD) om något som hade sagts under sommaren 2010. MEN det han beskylldes för var inget han ens skulle kunna säga. - Han var alltså så säker att inte filmen skulle komma fram, så han bedyrade att inget så var fallet.
Videon var uppe till diskussion några dagar innan valrörelsen då en journalist från Expressen konfrontera partiledaren för SD med denna. Han avbryter torgmötet och ringer då Erik Almqvist, som hänvisar till Kent Ekeroth, som eventuellt har en film. Efter ett sådant samtal från min chef så skulle jag aldrig glömma det. Nu var det någon som tog och klippte materialet så att partiledaren fick se sparken, som man lyckades tolka att den var mot en burk - hur man kan komma till denna slutsats är rätt konstigt när man se i vilket sammanhang den förekommer. Men det kommer också ett svar från SD där "sanningen" visas.
Sedan släpper Expressen delar av filmen som klart visar att Erik Almqvist har ljugit - han avgår som ekonomisk politisk talesman. Det hänvisar hela tiden att de skulle vara fulla, men jag tycker de inte beter sig som fulla. De provocerar och ser till att en som är full blir gripen av polis - de tycker det är kul att provocera och härligt med ögontjäneri - och komma undan med det.
Omsvängningen som SD försöker göra nu tycker jag Göran Rosenberg fångar i Expressen Kultur i går med artikeln "Hemsnickrat". I P1s lördagsintervju i våras berättar "Det gamla partiet var borta, de uttalade rasisterna i partiet nedtystade, utrensade eller medietränade, den nationalistiska intoleransen nedtonad, "dåtiden" lämnad därhän, självbilden "omdefinierad"." Spåret som SD har försökt att gå med är välfärdsnationalismens - många har det tufft i dag och en hel del attraheras av detta budskap och drömmer sig tillbaka till det gamla. Rädslan för det okända finns där och att generalisera är helt enkelt inget problem!
I SVD Kultur så läste jag söndagsintervjun med Soran Ismail - som genom att bara vara på plats få Erik Almqvist och SD att visa en del av vad de är - och samtidigt filma det med Kent Ekeroths försorg.
"- Alla måste inse sitt ansvar. Det duger inte att säga att man inte visste vad SD stod för. Man måste ta reda på vad det är man röstar på. En röst på SD är en hälsning till mig och min familj att vi inte är välkomna. Det spelar ingen roll om de sedan säger "det gäller ju inte dig", det är inte upp till dem att avgöra. Han oroas över hur rasister nappar åt sig tolkningsföreträde till och med sätter agendan i språket. "Rasistisk" har blivit "invandrarkrisisk"har blivit "kritisk"... - Man får inte säga något i det här landet utan att kallas "rasist" säger de. Inte? Du sa det ju? Och så har Jimmie Åkesson martyrrollen: "Vi blir tystade." Men när exakt blev ni tystade? När ni var med i ett av Sveriges största tv-program? I så fall tycker jag att censuren fungerar dåligt här. De kanske borde åka till Kina på inspirationsresa...".
När jag skulle börja högstadiet så ville jag och mina föräldrar att jag skulle gå i Norregård skolan där alla andra "villa-barnen" gick. Men vi tvingades att gå i Arabyskolan - där det gick personer som talade spanska, finska, arabiska, persiska mfl och naturligtvis svenska. Dessa tre år tror jag var viktigt för mig och jag fick med mig värderingar, som jag annars inte hade fått - främst så känner jag människor som talar andra avancerade språk. OM vi (jag och mina föräldrar) hade fått välja - hade vi valt den enkla vägen dvs Norregård, men det var någon på kommunen som visste bättre. Tror att det var tack vara Jörgen Nilsson, som var vår klassföreståndare och tog tag i vissa attitydproblem vi hade mot andra. Vi var en sargad klass som hade haft 4 lärare mellan klass 1 till 3. Men med Jörgen fick vi tillbaka lugnet och tryggheten, som är så viktigt för lärandet.
"Om jag blir intolerant mot dem, då blir jag ju som dem. De behöver inte vara onda människor, de har bara inte samma erfarenhet."
Visst finns fel problem i samhället, men då ska vi ju göra allt vi kan för att se till att finna lösningar. Ett sätt är ju att utmana våra rädslor - tex rädslan som infinner sig hos oss när några talar med varandra på ett språk vi inte förstår. Eller hur vi reagerar till sådant vi inte är vana vid. Hur vill vi att samhället ska vara och vill vi vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar