Men känner ni igen kassen så kan ni ju uppmana henne att visa mer hänsyn nästa gång. De var inte så att de var ensamma i vagnen! Men det var något av ett rekord som jag var tvungen att ta kort på - en bild från verkligheten. En av damerna hade till och med barn och jag undrade i mitt stilla sinne vilken förebild hon är för dem?
Jag skulle vilja att vi visade varandra mer hänsyn, ta bort väskor och fötter från säten, slänga skräp i papperskorgen och gärna säga ett vänligt ord till varandra. Då kommer det att bli bättre och vackrare att bo i Stockholm.
I går så skulle jag ta pendeln från Sollentuna in mot centralen. När jag kommer upp så efter en stund så börjar det blinka "kort tåg" och det börja säga det genom högtalarna. Nu är det så att perrongen att den är ett par hundra meter ... och detta var ett "super-kort" tåg. Så det var bara att springa ... tillsammans med pensionärer med käppar, ungdomar, rullatorer ... Så varför kan man inte ha några blinkande konstruktioner som visar hur långt tåget går? Vi måste tänka mer på varandra.
I går så satt jag och väntade på t-banan och naturligtvis säger jag till en dam som kommer att hon gärna får sätta sig på samma bänk som mig! Hon tackar och säger att det trevligt med människor som talar. Vi hade sällskap in till stan och diskutera litteratur, sällskap och spårvagnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar