// Detta hände den 5 april//
I går var en vän och jag ute och gick i Stockholm. Vi hade ett visst avstånd och jag gick efter honom för att vi gick på trottoaren och, hade husvägg och ett antal "big bags" på båda sidor. Plötsligt faller min vän och slår kraftigt i trottoaren. Det visar sig att han har fastnat med foten i en Big Bag. Jag trär av bandet runt hans fot och jag försöker att hjälpa honom upp.
Men det var inte möjligt för honom att resa sig, inte ens med min hjälp. Jag insåg att situationen inte var bra och ringde 112, vilka svarar lika snabbt som IKEA Älmhult, Regeringskansliet och Sveriges Riksdag. Operatören hade naturligtvis sina frågor och vi ville bara ha en ambulans och de är proffs.
Ambulansen var i Sundbyberg och vi var inte direkt prioriterade så att mer akuta fall skulle komma innan. Min vän låg på marken och det var fler än 10 personer som stannade till och frågade om de kunde hjälpa till. En gammal dam kom med en filt, som min vän kunde ha över sig. En sjukskötska stannade till och tittade till min vän.
Att ligga direkt på marken var ingen höjdare, utan väldigt kallt. Men de var omöjligt att få in papp under honom - för att han hade så ont. Material fanns ju i "big bagsen". Jag fick till en "bra" kudde med frigolit.
När det gått en 10-20 minuter så ringde jag och kollade var ambullansen var. Då fick vi ett ytterligare frågebatteri, vilket är deras arbete, men jag märkte att det gjorde ondare och ondare för min vän. Nu när jag kollar min telefon så visar det sig vara 30 minuter mellan samtalen. Så det tog nog 40-50 minuter från att jag ringde till ambulansen var där. Tyvärr är det väl så det ser ut i tider som dessa.
Ambulansen kom fram och jag fick vara behjälplig med att tillsammans med ambulanspersonalen får upp honom på båren. Det "skar" i mig över att höra hur ont han hade.
//Den 6 april//
Jag fick redan igår veta att min vän skulle opereras i går eller i dag.
Jag är stolt över att jag var så samlad att jag frågade efter hans fyra sista siffror - för att det har underlättat i kontakten med sjukhuset.
Jag har varit på olyckplatsen för att dokumentera det inträffade, vilket kan behövas i framtida skadeståndsanspråk.
Jag har haft kontakt med polisen, markupplåtarna på Stockholm stad och leverantören av byggsäckar. Jag har talat med ett antal personer som har affärslokaler, är byggarbetare eller bor i de närmaste fastigheterna.
// Den 7 april//
Har varit på Döbelnsgatan för att se om byggsäckarna ha tagits omhand, vilket inte skett. Har fått veta från Stockholms stad att de uppställda byggsäckarna inte är uppställda med tillstånd från staden.
Har fått veta att leverantören av byggsäckarna inte har fått någon begäran om upphämtning på den aktuella adressen.
Min vän har genomgått operation under gårdagen och kommer snart att flyttas till rehab.
// Den 8 april//
Jag har sökt efter vilka som sitter i styrelsen för bostadsrättsföreningen utanför vilken byggsäckarna står. Detta har jag gjort utan framgång. Har fått tips att kontakta Lantmäteriet, Stockholms stad eller Skatteverket.
Byggsäckarna står kvar trots att många parter vet vad som hänt. Vem som köpt säckarna är fortfarande okänt.
Min vän har kommit till rehab.
* Att det skulle vara så svårt att få fram, vilken som ansvarar för att byggsäckarna står där det står förundrar mig, men det visar att ett krafttag måste tas för att komma till rätta med denna nedsmutsning och fara som dessa medför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar