Jag har druckit energidryck och kaffe idag, vilket inte jag i efterhand riktigt kan rekommendera. Ganska klantigt.
De senaste två dagarna har jag deltagit vid tre online-seminarie och det har fått mig att reflektera vad vi egentligen har lärt oss.
Ibland undrar jag vilka förberedelse som görs inför ett hybrid-seminarium? Att inte starta på utsatt tid pga ”teknikstrul” verka inte vara allt för ovanligt även för större organisationer.
Att inte ge utrymme för frågor för publiken online, minska viljan att lägga tid på sådana möten.
Att ”slarva” med mikrofoner när publiken på plats ställer frågor gör det besvärligt att vara med online.
Om man har ett hybridmöte så tycker jag det är viktigt att man lägger resurser på att ha någon som modererar flödet och kan föra vidare till teknisk personal om det är problem med tex ljudet.
Att inte ha hybridmöten i dag efter att vi har skaffat oss viss kompetens att genomföra dessa i och med Coronan ser jag som bekymmersamt. Det borde vara mer regel än undantag att detta sker.
Jag hoppas verkligen att arrangemang som Almedalsveckan och Järvaveckan satsar på att nå ut längre än till den plats som de befinner sig på och uppmuntrar företag och organisationer, som har arrangemang under deras veckor att sända live, men också att ge fler möjlighet att vara med genom att göra materialet tillgängligt i efterhand.
Tänk vad många fler du då når och vilken kunskapsspridning, som skulle kunna följa av detta. Kolla in ”The long tail”.
Jag var innan Coronan en flitig deltagare på olika typer av arrangemang, men i och med att jag har arbetat mer och mer i skolan försvinner många av dessa möjligheter till frukostseminarium, lunchseminarium eller halv- och en dagsarrangemang, som jag inte kan direkt. Däremot så ser jag gärna dessa i efterhand när möjligheter ges.
Särskilt när skolan är målgruppen så förundras jag över att så många arrangemang ligger under skoltid? Vet dessa vilken administration det är och hur svårt det är att ta ledigt från skolan för oss som arbetar där? Troligen inte…
Mitt fokus ligger på skol- och undervisningsutveckling. En fråga jag ständigt bär på är ”Hur kan digitala verktyg stödja elevers lärande?”
Men jag är också en ”stor” bokälskare och ser också möjligheterna med överblicken, som boken ger. Att den har en tydlig början och slut. Att det är lätt att skumma igenom den och stanna upp och fördjupa sig. Lätt att behålla fokus.
Igår så träffade jag på ett par, som samtalade om hur långt ut från centrum de bodde. Det hade nog aldrig märkt det då de verkade använda sig av andra färdmedel.
Vid Enskede gård märkte jag att jag ”missat” två stationer pga att jag läste ”Världen sedan 1989” av Annika Ström Melin (Sommar i P1) Jag berättade de för dem och tipsade dem om några andra böcker jag tyckte de skulle läsa!
• ”Äkta Nyheter - Journalistik i demokratins tjänst” av Erik Fichtelius
• ”Svenska Öden - De bästa personporträtten ur magasinet Filter”
Vet ni vem Ludvig Strigeus är? Det viste de inte. Vet du som läser detta det?
Jo, han är upphovsman till nedladdningsprogrammet uTorrent, den öppna spelmotorn ScummVM, datorspelsomarbetningen OpenTTD och Spotify-klienten.
Man kan lära sig en hel del även på t-banan genom att läsa, lyssna och ”tjuvlyssna” och sätta igång samtal. Möjligheterna bestämmer du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar