Hur kan JAG bli bättre och bidra mer till VÅRT samhälle!

Visst har vi våra förebilder? I alla fall jag.
Mormor var en stark kvinna som arbetade
med att bland annat plocka jordgubbar,
vilket jag också gjorde under några
sommarlov. Hon var en person som ställde
upp för släkt och vänner.

Morfar ägde ett åkeri och lanthandlare och var
en av de viktigaste personerna under min uppväxt.
Han dog när jag var 15 dvs för 35 år sedan.

Min morbror Gösta drev åkeriet vidare och
lärde mig aktier. Han slog även bort en av
mina golfbollar ute i Karatorp.

Farfar var bonde, men dog när jag var liten.

Farmor var husmodern med stor respekt.
Hon var engagerad i Centerpartiet. Den
fackla jag nu har tagit vidare.

Farbror Torsten tog över gården, som den först
föddes ofta gjorde i Småland på den tiden.

Farbror Staffan - var den person som alltid ställde
upp. Han hoppade upp framför mitt ansikte när
mamma stod med mig i sina armar på balkongen.
Jag blev JÄTTE rädd och började gråta. Det är nog
därför jag har skägg i dag!

Jag är van vid att ha stora starka kvinnor runt omkring
mig. Män som har varit företagare.

Jag har har alltid uppmuntrats att göra det jag vill -
liksom mina bröder. Mina kusiner har blivit läkare, lärare,
logistiker, sjuksköteskor och präster.

Jag sålde fröer och jultidningar ute på landet där mina
morföräldrar. Det ända jag behövde göra var att berätta
vad mina morföräldrar hette - så köpte de jultidningar
av mig. Då trodde jag att försäljning var lätt! Jag vet nu
att det också är kul. Jag vet nu hur viktiga kontakter
och nätverk är.

Jag fick lära mig hur viktigt det är att vara givmild och att
bryr sig om andra människor. Att engagera sig fackligt och
politiskt inte bara är en rättighet utan också en skyldighet.
Att göra vad man kan för människor i sitt närområde och
att alltid ha tid för att prata med andra människor och ge
ett uppmuntrande ord.

Bara barn?!

I dag läste jag Aftonbladet och det var väl mest för att jag fick den, men en artikel fick mig att reagera särskilt! Det var Nanne Grönvalls artikel om barnfattigdom! "Barnfattigdom handlar om att hamna utanför". I denna går att läsa fööjande: "Det är människor som är intressanta, inte deras status, och vi måste slåss för att alla ska känna så. Vi får inte tro att bara för att ingen svälter ihjäl här så finns ingen anledning till oro. Man kan även svälta själsligt. Alla ska få en bra förutsättning i livet, det får vi aldrig ge upp"!

Jag har haft tur att få hjälp med mina läs och skrivsvårigheter, att vi klarade oss på en lön och att både mamma och pappa satsade energi på att lära sig för att kunna lära oss!

Av denna anledning, tror jag, att jag i dag läser fler böcker än de flesta, är väldigt föreningsaktiv, är mentor för flera ungdomar och har lärt mig att röra mig i många olika miljöer! Naturligtvis så bär jag med mig många av deras värderingar och den trygghet och lugn de har givit mig! Detta hoppas jag jag ska kunna dela med andra!

Jag vill lyssna, jag vill förstå och jag söker och försöker förändra mig själv och andra!

Det borde vara en mänsklig rättighet att få ha förebilder!

Jag kom ihåg en viktig sak - två av mina största förebilder, som har haft ett oerhört inflytande på att jag har blivit den jag är! Tack för att du som läsare ger mig en möjlighet att berätta om denna kvinna och denna man!
- kvinnan har med sin oräddhet, verbala förmåga och sitt stora hjärta varit en inspirations källa för mig.
- mannen är en person som har suttit i ett antal styrelser både inom NGO:er, fackföreningen Transport och inom det privata näringslivet. Varit aktiv i Yrkesförarrådet, utbildare i bildningsförbund mm. Han är 78 år i år , men betalar fortfarande fackföreningsavgiften för att han känner för det!

Dessa personer är några av mina förebilder - hade de varit mellan 18 och 40 hade jag nominerat dem till JCI TOYP 2011 - men eftersom de har överstigit detta åldersspann så hoppas jag att du känner eller får en bild av en värdig kandidater på din näthinna att nominera till TOYP ( Ten Outstanding Young Persons) som är en tävling för exeptionella unga ledare entreprenörer. JCI vill på detta bidra till en bättre värld genom att lyfta fram förebilder !

Gå in på www.toyp.se och nominera senast den 20 mars 2011 - för att de är värda det!

Kanske har någon av er gissat vilka mina förebilder är?
Kvinnan är min mor och mannen är min far! Min beundran minskade inte efter att jag läst en artikel som skrevs om min mor i Smålandsposten - hon drabbades av em Stroke för 13 år sedan som gjorde att hon är förlamad i ena sidan och har fått lära sig att skriva på nytt! Min far är idag ordförande i Afasi-föreningen i Kronobergslän och min mor är en av styrelseledamöterna!

Tack mamma och pappa - för så mycket!

En riktigt härlig artikel om min mor och far i Smålandsposten!

Mitt tack brev till journalisten Kerstin Alriksson på Smålandsposten:

Hej Kerstin,
Tack för en underbart bra artikel "Inga-Lill drabbades av afasi efter en stroke". Mamma har varit så stolt, både innan och efter artikeln publicerades. Jag han knappt komma innan för dörren i villan på Hovshaga innan jag fick ett ex av SMP.

Min mor och min far är några av mina förebilder! Mamma för att hon alltid har givit stöd till sin omgivning och är pratglad - hon och hennes kompis Asta, som hon träffade när jag föddes för snart 43 år sedan och Astas dotter "Onsan". De talar fortfarande i telefon i vad som för mig tycks vara i timmar. Mamma är noga med att hålla kontakten med mig och mina bröder och det sker med mig som bor i Stockholm och "Smulan" som bor i Göteborg per telefon. 

Det finns inget härligare att sitta och smyglyssna på Mamma när hon och Linnea (hennes barnbarn) diskuterar - tror att det är då det funkar allra bäst för mamma att tala.

Pappa har alltid varit en förebild när det gäller hans föreningsaktivitet i fackföreningen Transport, Yrkesförarrådet, Motormännen och styrelsearbete i Hugo Svenssons och ASG (i dag Schenker). Jag vill också ha det drivet och engagemanget när jag är 77år. Pappa är en krutgubbe som många gånger har cyklat till stugan 4,5 mil fram och tillbaka , i ur och skur" för att vi ska kunna använda bilen eller anlända lite senare.

Jag glömmer aldrig hur vi bröder i ett gruppsamtal stod och grät i 3 delar av Sverige när mamma och pappa kämpade i Lund. Vi insåg hur betydelsefull vår mor är för oss!

En annan häftig historia om paret Petersson är att det för att kunna hjälpa oss pojkar med läxor läste extra på KOMVUX, mamma tyska och engelska och pappa matematik. Sedan fick de också tre söner som studerade vidare jag: Kemiingenjör och Magister i Lärande organisationer, "Öis": Maskiningenjör och Magister i TQM, och "Smulan" har varit ICA-handlare, studerat japanska och ryska, men läser nu vidare till lärare samtidigt som han arbeta på ICA i Göteborg.

Tack än en gång för din artikel, Kerstin! Jag är så stolt över mina föräldrar!

Med Soliga Hälsningar
Peter Pettersson

PS Skulle inte förvåna mig om även någon av mina bröder har skrivit till dig  - det är så vi är uppfostrade DS

Skickat från min mobil.