Bostadspolitik 2.0

Sitter och titta på Riksdagsdebatt om bostadsbyggande, samhällsplanering mm.

Kommer i håg när jag satt i Studentkårens fullmäktige i början av 1990-talet. Då hade vi en samsyn att bostäder var viktig för studenter oberoende om studentpartiet var opolitiskt eller politiskt. Oberoende om vi tillhörde FMS (Fria moderata studenter) eller Socialdemokratiska studentförbundet.

Om bostadspolitik är viktigt för att människor ska kunna flytta till en ny stad för att studera eller för att arbeta.

Hörde Keolis VD tala om svårigheterna att rekrytera busschaufförer och en av huvudanledningarna var att de var att finna någonstans att bo till en kostnad som lönen klarar? Varför ska man flytta om det inte finns möjlighet att få det bättre.

Skulle inte de politiska partierna i Riksdagen kunna göra som oss i studentkåren och komma överens över "blockgränserna". Bostadspolitik 2.0. Om ni vill ha långsiktighet på riktigt så måste ni komma överens.

Utförsäljning av Allmännyttan gynnade några få - några blev vinnare, men det gjorde också att vi skattebetalare har gått miste om miljarder, som vi hade kunnat använda till annat. Ska man sälja så är det konstigt att detta inte görs affärsmässigt?

Det görs utredningar, det föreslås marknadshyror, det finns segregering, ungdomarna saknar bostad.

Nu måste ni komma överens om något som kan hålla över valet 2014, 2018 och 2022.

Om man hela tiden säger att de andra inte är överens - hur tror man då att man själva ska kunna komma överens med övriga partier till något långsiktigt?