14 mars 2013

Uppförande, ledarskap och nationalekonomi.


 "Av mor och far fick vi lära oss att i städer trängdes bara människor, som inte hade möjlighet att bo kvar i landet. I städer var allting smutsigt och jäktade." Källa: "Det ordnar sig" av Olof Stenhammar.

Någon sanning tror jag det ligger i ovanstående påstående och att det hela tiden gäller att vara välkomnande och att man är beredd att kunna bli tilltalad. I dagens IPhone-samhälle gäller det att också vara beredd på att personen du frågar har musik i öronen och det "kanske" är så att de helt enkelt inte hör dig. När hjälpte du en turist senast?
"I mitt ledarskap tillåter jag dock aldrig att skämt och lustigheter förtränger beslutsamhet och struktur. En prestigelös och ibland skämtsam attityd vid bland annat styrelsemöten skapar en positiv stämning och öppnar upp folks sinnelag. Kreativiteten och därmed kvaliteten på beslut ökar. Man vågar vara sig själv. Jag ser öppna, glada och förväntansfulla ansikten runt mig." 

Jag tror även att vara synlig och närvarande gör att man bygger upp ett förtroende bland medarbetarna.
"För att inte tala om alla ekonomer av skilda slag som - särskilt under åttio- och nittiotalen - i tv-soffor, i debattinlägg och tidningsintervjuer gjort tvärsäkra uttalanden om samhällskonsekvenserna av än det ena än det andra ekonomiska scenariot. Man kan fundera över om nationalekonomi verkligen är en vetenskap. Varje politisk inriktning hittar alltid sin egen nationalekonom, som villigt ställer upp sin eventuella kunskap till förfogande för att ge stöd åt det då gällande politiska budskapet som just det partiet eller förbundet representarar. Andra ekonomer med andra ekonomiska teorier som stöd dödförklarar sedan omgående teserna.

Att nationalekonomi skulle ha alla lösningar och att de stå bakom många rapporter är inte svårt att konstatera. Jag håller med om att de får ett allt för stort utrymme.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar